Alla HjärtansDag

Dagen med förväntningar och planer om att det ska bli perfekt. Att den ska vara romantisk, mysig och minnersvärd… och så blir det ju aldrig!
Även om jag och min älskade hade bestämt oss för att ta dagen som den kom för att slippa besvikelser pga planer som raseras och misslyckas blev dagen mycket underlig.
Jag började med att gå upp tidigt för att gå ut i La Croix de Gardes och plocka vilda blommor till mitt Hjärta på denna speciella dag. En fantastisk bukett med bland annat mimosa i solgul färg blev det och jag skuttade sedan hemmåt för att väcka Tobias som fortfarande sov. En mysig morgonstund och sedan frukost med varm choklad och kaffecreme följdes av en sväng ner till Mandelieu där vi lyckades hitta var de förbereder sina paradvagnar. Här fanns också en marknad med blommor, honung, sirap, marmelad, likörer, tvål, korvar och ost mm. Efter en pratstund med en trevlig, men senare bevisat inte pålitlig man i tvålståndet, fick jag reda på att paraden skulle börja 14.00 på denna plats och vi gick därför ner till stranden och solade ett tag innan det var dags att äta innan paradens start. Vi körde upp till Pegomas för att köpa den billiga pizza vi spanat in på förbiresa flera gånger, och äta denna vid floden La Siagne men nej… Pizzerian var stängd och ALLA andra pizzerior i staden också…
Efter att ha kört runt och letat ett tag bestämde vi oss för att köra tillbaka till Mandelieu och vänta med maten till senare. Väl framme i staden såg det hela mycket lugnt ut och jag gick och frågade en funktionär om var paraden ska gå och när det kommer köra igång… Då säger han att det startar 18 och vi har alltså kört tillbaka i onödan…
Jahopp, men då kör vi upp till byn Tanneron dit vi också hade haft planer att åka till för att äta på en av de mysiga restauranger som vi sett där. Efter an mycket kall och blåsig tur på moppen uppför klipporna var vi äntligen framme och vi bestämde oss för pizzerian med den finaste utsikten!

Men pizzerian hade ingen pizza… och inget kött… och servitören kunde inte ett ord engelska förutom ”No”. Men vi ville ha en fin middag och beställde in två 4 rätters menyer som vi inte visste vad de innehöll vilket Tobias tyckte var spännande medan jag var mindre förtjust i tanken av vad som kunde komma in.
Det började med en kött/korv förrätt och jag ville gråta när jag såg all mat som kom från mina mardrömmar. Men jag smakade lite och gav lite till min köttälskande man samtidigt som jag hoppades på en bättre varmrätt som vi hade förstått består av anka.
Nästa rätt efter den något hyggliga varmrätten var sallad med ost som var rätt okej och efterrätten var toppen: Tiramiso till Tobbe och chokladmousse till mig! Undertiden vi åt vår efterrätt kom dock dagens största överraskning; det började snöa, små vita flingor bland palmer och kaktusar… Märkligt!
Vi beställde sedan in notan och jag la fram mitt kort. ” No carrrde”.
Hur mycket pengar har vi?… inte så det räcker. Finns det nån bankomat i staden?.. nej.
Vi hade varit här dagen innan och jag visste att cafet bredvid tar emot kort så det finns iallefall teknik i byn. Så jag gick dit för att prata med ägarna som såklart inte kunde franska och frågade, men de förstod mig inte. Som tur var fanns det en snäll gäst som kom fram och agerade tolk men mannen som ägde stället ville inte hjälpa mig eftersom det kostar honom pengar i skatt att använda den tjänsten? Jag lyckades till slut genom att erbjuda honom ersättning i form av 5 € för att få ut de 40 € jag behövde för att betala på resturangen bredvid.
Så efter en dyr, inte jätte god men mysig matstund åkte vi hemmåt i en kall bergsvind.

Senare på kvällen vad det dags för paraden så vi lämnade den varma, mysiga lägenheten och körde bort till Mandelieu och letade efter paradvagnarna som nu hade lämnat sina ursprungliga platser. Jag försökte prata med en polis och en funktionärkvinna och började med att fråga om de talar engelska. ”No” sa polisen och kvinnan svarade mycket otrevligt ”Nej, hurså? Talar du franska?”
Efter att ha använt det mesta av den franska jag kan och fick fram ”La parade” blev de vänligare och försökte peka och ge direktioner om var, när och hur. Till slut förstord jag vilket håll paraden skulle komma från och när så jag tackade för hjälpen och vi körde sedan för att leta efter paradens början.
Vi fann dem i Capitou på väg mot Pegomas.
Paraden bestod av 5 vagnar smyckade med mimosa, oliv och eucalyptus. Tillsammans med dansare och akrobater på marken drog de förbi med ljus och musik. Ett stort föremål smyckat i mimosa fanns på varje vagn; hatt, gitarr, elefant, ryska dockor och andra gubbar.

Nu sitter vi hemma efter en lång dag och ska titta på en film, vilken vet vi inte än. Kanske Bond?
Jag börjar bli lite hungrig och tror jag ska använda upp grahamsgrynen och mysa i soffan med kudde och täcke.

Har inte skrivit något om de senaste dagarna. Kort resume;
På torsdagen var vi i Pegomas och gick utmed La Siagne där det fiskades efter färna och öring och jag, Sofia Palander har fångat mina två först öringar, helt själv. Båda mycket små, runt 200 gram men mycket vackra. Den andra fisken fick jag känna på lite längre och titta på och jag döpte honom till Herrbert. Det vad en rolig upplevelse och vi återvände dagen efter för att vandra runt i området där det fanns en del vandringsleder. En dag med promenad men också tid att ligga och sola i det varma gräset.

Fredagen tillbringades också vid La Siagne och vi promenerade, fiskade och klättrade i berg tills det blev för farligt och jag fick panik över höjd och vad som fanns nedanför… ingenting. Det är mycket vackert i bergen och vi fortsatte sedan till vårt favoritställe, La siagnes övre delar uppe vid Cassien där vattnet strömar mäktigt och har den härligt turkosa färgen som vattnet får i sådana kalkströmmar.
Här hittade vandringsstigar med en orörd känsla och blåsippor på mark och murgröna som kväver de träd den växer på. Vackert, vilt och lugnt. Uppe på bergskanterna såg vi en byggnation som såg ut som en början till en enorm bro. Vi undersökte saken och det vi upplevde var fantastiskt; ett brofäste högt upp på berget med en magnifik utsikt. Högt var det och på andra sidan fanns nästa fäste på en påbörjad buggnation med stora proportioner. En byggnation som ser ut att vara nedlagd för på bron växer buskar och gräs.
Vägen ner blev spännande. Vi valde att inte ta oss ner i den branta bergsravin vi tagit oss upp utan gå ner genom snåren istället. Dåligt val. Täta snår av taggbuskar tog lång tid att bryta sig igenom och taggar satt sedan lite varstans. Aj!

Jag kommer lägga upp fler bilder men just nu går det inte pga kalla fingrar och brist på batterikrut! Ha det toppen