Idag har vi varit ute och vandrat hela dagen i Esterellbergen med en fantastisk utsikt över hela Cannes och de vackra öarna utanför! Det började dock inte så bra… Vi styrde moppen mot Frejus/Raphael och när vi kom upp i bergen hittade vi en liten mysig bergsväg som vi började följa till fots. Vi kom snart fram till en skylt med budskapet ”Properte prive - Danger” så vi vände snällt och fick syn på en liten väg på andra sidan dalen och biologer som vi är tyckte vi att det var ett spännande äventyr att korsa ravinen för att komma dit… men hur?
Någon stig?... nej men där kan vi nog ta oss ner eller hur?
Efter att ha snubblat ner för en mycket brant sluttning med snår och lösa stenar fick vi se en liten bäck längst ner i dalen där solen letade sig ner i vattnet genom ett ungt lövverk av unga Mimosa.
Någon stig?... nej men där kan vi nog ta oss ner eller hur?
Efter att ha snubblat ner för en mycket brant sluttning med snår och lösa stenar fick vi se en liten bäck längst ner i dalen där solen letade sig ner i vattnet genom ett ungt lövverk av unga Mimosa.
För att hitta ett lämpligt ställe att korsa vattendraget, och kunna ta oss upp i snåren på andra sidan följde vi vattnet en bit. Vi var nästan framme och vi skulle snart hoppa från sten till sten för att nå andra sidan när jag hoppade till en sten som inte satt fast och med baken först satte jag mig ner i vattnet…
”Jaha… då får vi åka hem då” tänkte jag uppgivet men jag ville inte ge upp… vi hade ju knappt börjat vår vandring och så ska jag klanta mig… vi går en bit så får vi se.
Så upp igen och utmed en stig fortsatte vi gå. Vi mötte fyra män på mountinbike och jag insåg att det kanske inte var så kallt utan att det var de blöta byxorna som kylde ner mina ben, så jag tog av mig dem och drog på mig en tröja som jag hasade ner över höft och rumpa. Ja, mycket bättre!
Vi gick långt utmed stigen som förde oss upp och ner på bergen, och till slut nådde vi så högt vi kunde och här åt vi vår lunch bestående av grekisk sallad. Utsikten var helt fantastisk och vi såg nästan hem till Cannes Grand Park.
Efter lunchen fortsatte vi utmed stigen och kom såsmåningom fram till Skogvaktarens hus och ännu en mycket vacker bergstopp med många människor som tagit sig ut i vårsolen. De kom alla från en nedåtgående väg och denna ledde oss tillbaka till skylten där allt startade och anledningen till att dagen började aningens misslyckat men slutade i utmattad lycka!
När vi sedan kom tillbaka till parkeringsplatsen insåg vi vilket populärt utflyckts mål detta var för söndagspromenader! Bilar överallt och på ett litet fält lekte många vuxna män med modellflyg av olika storlek och form. Vi vilade här en stund innan vi körde hem lagom tills mina byxor var torra… nästan.
I solen känns det som svensk försommar och den blåa himlen är helt fri från moln och luften är klarare än vad jag någonsin sett här. Så har det inte varit föregående dagar vi varit här och vi har därför passat på att plugga. Kursen är inte så rolig och jag har problem med alla datagrejor som krånglar… jag får bra hjälp men blir skrattad åt ibland! (Välförtjänt till och från =))
När vi blivit trötta på plugget har vi gått upp i Croix de Gardes och promenerat. När solen tittar fram mellan molnen lyser skogen grönt och marken är täckt av gräs och örter! Här blommar Oxalis och någon typ av vädd tillsammans med några få andra blommor som jag inte känner igen. Har hittat underbara platser där marken är annordnad i terrasser med murar och Mimosan har på sina ställen slagit ut och doftar underbart i vårluften!

Nice:)
SvaraRaderaPå söndagar går man på picnic i frankrike som ni upptäckt. Jag hoppas att ni hittat termosen så att Tobbe kan få med sig gott svenskt kaffe;)Var försiktiga när ni är ute på moppen!
Kram mamma